Non-verbal Communication Conference

Konferensrapport

Non-verbal Communication Conference Örebro universitet 7-8 juni 2006.

Bibliografisk

Författare: Marie Gelang är doktorand i retorik vid Örebro Universitet.

Rhetorica Scandinavica 41 (2007), s 54-56.

Annons

Klimataler

Jeg har fundet ni klimaretoriske fejl og skrevet ni kapitler om, hvordan du kan gøre det bedre ved at lære af de bedste. Bogen tager dig med på en rejse gennem historien med fokus på slaveri, borgerrettighedsbevægelsen og kampen mod racisme. Hvert kapitel kommer med en klar anbefaling til, hvad du skal gøre, eksempler på folk, der har gjort det godt og skidt og en forklaring af hvorfor. Läs mer...

Klimataler – introduktionen

Introduktionen fra bogen Klimataler af Rune Kier. Läs mer...

Rapporten

Jürgen Streeck, associated professor från Communication Studies Department, University of Texas, var konferensens huvudtalare. Hans föredrag om den ickeverbala kommunikationens forskningsområde ur ett historiskt perspektiv, The history of Gesture, inledde konferensen. Streeck redogjorde för gesternas historia med avstamp i retoriken och den grekiska mim- och skådespelarkonsten och med avslut i dagens forskning. Den nutida forskningen om ickeverbal kommunikation präglas av tvärvetenskaplighet, och till skillnad mot 1970-talets studioexperiment sker den numer allt oftare i realistiska miljöer. Föredraget gav en bakgrund åt Streecks följande seminarium om Multimodality and Communicative Intelligence, där han presenterade ett av sina pågående forskningsprojekt om hur gester och andra ickeverbala kommunikativa beteenden fungerar på en arbetsplats. Han har undersökt en bilverkstad i sin hemstad Austin, Texas, USA, och en del av studien handlar om hur gester kan ersätta språk. I bilverkstaden arbetar flera nationaliteter med olika språk. För att göra sig förstådda tvingas de därför ibland att använda sig av gester då deras gemensamma språk, engelskan, inte räcker till. Studien fokuserar på interaktionen mellan kunderna och ägaren av bilverkstaden. Genom att till exempel peka, höja ögonbrynen och nicka med huvudet argumenterar bilmekanikern med sina kunder om exempelvis priset på en begagnad bil. På så sätt kan gesterna tillföra argumenterande valörer åt de på grund av språkförbistringen knapphändiga verbala argumenten. Studien påvisar även gesternas betydelse för den sociala interaktionen. Gester och andra ickeverbala uttryck möjliggör social interaktion när språkkunskaperna inte räcker till.

En av förmiddagarna ägnades i seminarieform helt och hållet åt politisk retorik och dess gester, Political rhetoric and gesture. Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet höll ett kort anförande om USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powells tal i FN:s säkerhetsråd den 5 februari 2003. Sammankomsten i FN handlade om USA:s påstådda bevis för Iraks innehav av massförstörelsevapen. Powell argumenterade med hjälp av bilder som visade förråd av massförstörelsevapen i Irak. Han visade dessutom ett litet provrör vars innehåll sades föreställa anthrax, mjältbrandsbakterier. I efterhand har Colin Powell vittnat om att detta framförande var det svåraste under hans karriär eftersom han var osäker på sanningshalten i de bevis han lade fram.Vi diskuterade Powells övertygande sätt att framföra sina bevis trots att han vid anförandet misstänkte att bevisen var falska. Frågan ställdes om man kan se när någon ljuger. Det finns en hel del forskning kring beteenden i samband med lögner, men den ger inga entydiga resultat om att till exempel vissa gester skulle vara förknippade med lögn.

Jürgen Streeck visade därefter några olika videoklipp från framträdanden av USA:s president George W Bush. Videoklippen representerade två olika tillfällen som båda tevesänts över hela USA. Det ena klippet är hämtat från ett nyhetsprogram där Bush får frågor om USA:s utrikespolitik. Bush rynkar pannan, blinkar ideligen, letar efter ord, vrider på skuldrorna, vilket ger tydliga signaler om hans osäkerhet, att han känner sig obekväm i situationen samt är ovillig att besvara de frågor som ställs. Dessutom stämmer inte hans verbala uttalanden med de ickeverbala uttrycken. Det andra klippet är hämtat från Ophra Winfrey show där presidenten är gäst. Han sitter och samtalar om sitt liv, skämtar, är avslappnad i kroppen, skrattar och ler på ett naturligt sätt. Verbala och ickeverbala uttryck är samstämmiga. Det här är en president som blir besvärad och osäker när han ska prata om landets utrikespolitik, som är hans ansvar, men uttrycker avslappning och bekvämlighet när det gäller underhållning, vilket inte kan bedömas vara hans ansvar. Streeck ställer sig frågan hur dessa tydliga ickeverbala signaler kan undgå det amerikanska folket.

Konferensdiskussionen var livlig om ickeverbala uttryck kontra verbala och hur dessa interagerar. Streeck menade att det inte går att tala om det verbala kontra ickeverbala som separata uttryck i olika kanaler. Vi kommunicerar med hjälp av ”embodied action”, en multimodal verksamhet där alla uttryck samverkar. Angående Bush anfördes att kanhända var det just hans karismatiska förmåga att underhålla som möjliggjort hans andra period i Vita huset.

Ett av onsdagens anföranden hölls av Cecilia Wadensjö, associerad forskare vid Forskarskolan Språk & Kultur i Europa vid Linköpings universitet. Med sitt paper Interpreting Nonverbal Communication – the Case of Clinton’s Laughter ville Wadensjö visa hur studier om översättningar/tolkning av verbal och ickeverbal kommunikation kan befrukta varandra. Det empiriska materialet utgjordes av ett avsnitt ur en presskonferens med Bill Clinton och Boris Yeltsin från 1995, vid en tid då båda var presidenter. Det visar när Bill Clinton brister ut i skratt i samband med ett uttalande av Boris Yeltsin. I Sverige sändes inslaget i både en kommersiell kanal och i en public service-kanal. Det är alltså samma inslag som visas, men det tolkas olika. I den kommersiella kanalen tolkades skrattet som utslag av en pinsam och skrämmande situation där världens två ledande politiker skämtar bort presskonferensens tema. Public service-kanalen tolkade situationen som att det var två presidenter som var optimistiska och i toppform. Det som utmärker nyhetsjournalistiken är att reportern väljer ut ett speciellt klipp med stort nyhetsvärde för att skapa snabba, läsbara och otvetydiga inslag. Denna genre av journalistik är förståeligt nog svår att kombinera med en ambition att förklara en komplex kommunikativ situation, menade Wadensjö. Speciellt i det utvalda empiriska materialet som var i behov av översättning mellan tre språk: engelska, ryska och svenska. Dock är översättning mellan olika språk ofta förekommande inom media. Arbetet fokuserar på de lingvistiska symbolerna vilket ofta sker på bekostnad av de ickeverbala uttrycken. I översättnings-/tolkningsarbetet finns därför möjlighet till nya tvärvetenskapliga forskningsprojekt där vår ”embodied action” är i fokus, uppmanade Wadensjö.

Istvan Pusztai, lektor i svenska och retorik vid Södertörns högskola, redogjorde i sitt paper, Valuation of Rhetorical actio, för ett pågående forskningsprojekt, ”På väg mot medborgarrollen. En jämförelse av deliberativa skolsamtal i Sverige, Rumänien och Ungern”. Utgångspunkten för projektet är ett intresse för skoldemokrati, och man undersöker klassråd på olika skolstadier i tre länder. Resultaten visar att klassråden på många sätt ter sig som avspeglingar av skolans förmåga att skapa konstruktiva kommunikationsmiljöer. En av de frågor man vill belysa är hur klassrådet samspelar med skolans roll som en arena för medborgarfostran. Pusztai beskriver och tolkar de ickeverbala beteenden som förekommer under klassråden i de olika länderna. I sitt anförande redogjorde han för de olika aspekter som han tagit hänsyn till i sin forskning om actio. Pusztai menar att en analys av retorikens actio kan ske genom att avgränsa en sekvens i de ickeverbala uttrycken, till exempel inledning, utförande och avslutning av en gest. Därefter identifieras sekvensen och dess retoriska värde bestäms utifrån kontextens rådande regler. Slutligen kan man summera till exempel värdet av samtliga signifikanta sekvenser eller värdera en sekvens i förhållande till de samtidiga verbala uttrycken. I detta projekt kommer forskarna att undersöka actio i relation till sociokulturell korrekthet och demokratisk standard. De tänker sig att bedömningen kan utgå från etikettsregler – skrivna, underförstådda och/eller muntliga – samt de program för värdegrunder i demokratiskt umgänge som de olika skolorna föreskriver. De senare kan läsas i offentliga deklarationer som till exempel skolans läroplan. Dessa aspekter undersöks sedan i relation till flera olika ickeverbala uttryck, bland annat kroppsspråk som helhet, dess betydelse i kommunikation med andra samt i relation till språkutvecklingen. Forskningsprojektet avses vara avslutat under våren 2007. Då kommer resultaten av elevernas actio ur ett demokratiskt perspektiv att redovisas.

Jag presenterade ett empiriskt material från mitt pågående avhandlingsarbete om retorikens actio. Det empiriska material från en delstudie har utgjorts av föreläsande universitetslärare, och det primära forskningsintresset är att hitta metoder för att undersöka actio och dess betydelse för trovärdigheten i olika retoriska situationer. Syftet med denna delstudie är att fördjupa förståelsen av hur en universitetslärare kan förstärka eller försvaga sin trovärdighet genom actio. I föreläsningssituationen relateras actio i hög grad till det verbala. I relation till talet kan de ickeverbala uttrycken kommunicera och ha flera funktioner som till exempel att upprepa, motsäga, ersätta, komplettera, accentuera och/eller reglera det verbala uttrycket. Kroppen kan även i sig själv ge uttryck för känslor och på sätt vara ordlöst kommunicerande. Vidare är ickeverbala uttryck oerhört kontextberoende både i relation till hur de kan tolkas och beroende på om de tillför talaren trovärdighet eller ej. En gest framförd i ett sammanhang höjer trovärdigheten – i en annan kontext tvärtom. Därför är det viktigt med en noggrann beskrivning av den retoriska situationen. För att kunna tolka trovärdigheten hos en talare har jag valt att se till helheten, att se till alla modaliteter i samverkan så att hela framförandet tolkas.

Efter två intensiva och lärorika konferensdagar kunde konferensdeltagarna konstatera att retoriken har mycket att tillföra den ickeverbala kommunikationsteorin. Inom retoriken finns begrepp som belyser funktionen av actio samt placerar actio i ett sammanhang, vilket gör det möjligt att vara med i forskningsarbetet kring en fördjupad förståelse av ickeverbal kommunikation. Jürgen Streeck uppmuntrade deltagarna till fortsatt samarbete och forskning, varpå konferensen avslutades med en diskussion kring det fortsatta arbetet med Nätverk för Ickeverbalt Beteende.1

1 Tidigare har ett tvärvetenskapligt nätverk för forskare inom ickeverbalt beteende och kommunikation initierats. Första sammankomsten tog plats vid Örebro universitet hösten 2004. Nätverket kom till genom ett samarbete mellan Marie Gelang, doktorand i retorik vid Örebro universitet, Andrejs Ozolins, lektor i psykologi vid Växjö universitet och AnnaKarin Magnusson fil.dr i pedagogik vid Stockholms universitet. För den som är intresserad går det bra att mejla till marie.gelang@hum.oru.se.

I början av juni 2006 arrangerades på mitt initiativ konferensen Non-verbal Communication. Värd för konferensen var Retorikämnet vid Örebro universitet. Konferensen ägnades helt åt att diskutera olika aspekter av mänsklig ickeverbal kommunikation. Under de två intensiva konferensdagarna deltog forskare från olika svenska universitet och discipliner, förutom retorikämnet, som var starkt representerat, även till exempel lingvistik, svenska och beteendevetenskap.Jürgen Streeck, associated professor från Communication Studies Department, University of Texas, var konferensens huvudtalare. Hans föredrag om den ickeverbala kommunikationens forskningsområde ur ett historiskt perspektiv, The history of Gesture, inledde konferensen. Streeck redogjorde för gesternas historia med avstamp i retoriken och den grekiska mim- och skådespelarkonsten och med avslut i dagens forskning. Den nutida forskningen om ickeverbal kommunikation präglas av tvärvetenskaplighet, och till skillnad mot 1970-talets studioexperiment sker den numer allt oftare i realistiska miljöer. Föredraget gav en bakgrund åt Streecks följande seminarium om Multimodality and Communicative Intelligence, där han presenterade ett av sina pågående forskningsprojekt om hur gester och andra ickeverbala kommunikativa beteenden fungerar på en arbetsplats. Han har undersökt en bilverkstad i sin hemstad Austin, Texas, USA, och en del av studien handlar om hur gester kan ersätta språk. I bilverkstaden arbetar flera nationaliteter med olika språk. För att göra sig förstådda tvingas de därför ibland att använda sig av gester då deras gemensamma språk, engelskan, inte räcker till. Studien fokuserar på interaktionen mellan kunderna och ägaren av bilverkstaden. Genom att till exempel peka, höja ögonbrynen och nicka med huvudet argumenterar bilmekanikern med sina kunder om exempelvis priset på en begagnad bil. På så sätt kan gesterna tillföra argumenterande valörer åt de på grund av språkförbistringen knapphändiga verbala argumenten. Studien påvisar även gesternas betydelse för den sociala interaktionen. Gester och andra ickeverbala uttryck möjliggör social interaktion när språkkunskaperna inte räcker till.En av förmiddagarna ägnades i seminarieform helt och hållet åt politisk retorik och dess gester, Political rhetoric and gesture. Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet höll ett kort anförande om USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powells tal i FN:s säkerhetsråd den 5 februari 2003. Sammankomsten i FN handlade om USA:s påstådda bevis för Iraks innehav av massförstörelsevapen. Powell argumenterade med hjälp av bilder som visade förråd av massförstörelsevapen i Irak. Han visade dessutom ett litet provrör vars innehåll sades föreställa anthrax, mjältbrandsbakterier. I efterhand har Colin Powell vittnat om att detta framförande var det svåraste under hans karriär eftersom han var osäker på sanningshalten i de bevis han lade fram.Vi diskuterade Powells övertygande sätt att framföra sina bevis trots att han vid anförandet misstänkte att bevisen var falska. Frågan ställdes om man kan se när någon ljuger. Det finns en hel del forskning kring beteenden i samband med lögner, men den ger inga entydiga resultat om att till exempel vissa gester skulle vara förknippade med lögn.Jürgen Streeck visade därefter några olika videoklipp från framträdanden av USA:s president George W Bush. Videoklippen representerade två olika tillfällen som båda tevesänts över hela USA. Det ena klippet är hämtat från ett nyhetsprogram där Bush får frågor om USA:s utrikespolitik. Bush rynkar pannan, blinkar ideligen, letar efter ord, vrider på skuldrorna, vilket ger tydliga signaler om hans osäkerhet, att han känner sig obekväm i situationen samt är ovillig att besvara de frågor som ställs. Dessutom stämmer inte hans verbala uttalanden med de ickeverbala uttrycken. Det andra klippet är hämtat från Ophra Winfrey show där presidenten är gäst. Han sitter och samtalar om sitt liv, skämtar, är avslappnad i kroppen, skrattar och ler på ett naturligt sätt. Verbala och ickeverbala uttryck är samstämmiga. Det här är en president som blir besvärad och osäker när han ska prata om landets utrikespolitik, som är hans ansvar, men uttrycker avslappning och bekvämlighet när det gäller underhållning, vilket inte kan bedömas vara hans ansvar. Streeck ställer sig frågan hur dessa tydliga ickeverbala signaler kan undgå det amerikanska folket.Konferensdiskussionen var livlig om ickeverbala uttryck kontra verbala och hur dessa interagerar. Streeck menade att det inte går att tala om det verbala kontra ickeverbala som separata uttryck i olika kanaler. Vi kommunicerar med hjälp av ”embodied action”, en multimodal verksamhet där alla uttryck samverkar. Angående Bush anfördes att kanhända var det just hans karismatiska förmåga att underhålla som möjliggjort hans andra period i Vita huset.Ett av onsdagens anföranden hölls av Cecilia Wadensjö, associerad forskare vid Forskarskolan Språk & Kultur i Europa vid Linköpings universitet. Med sitt paper Interpreting Nonverbal Communication – the Case of Clinton’s Laughter ville Wadensjö visa hur studier om översättningar/tolkning av verbal och ickeverbal kommunikation kan befrukta varandra. Det empiriska materialet utgjordes av ett avsnitt ur en presskonferens med Bill Clinton och Boris Yeltsin från 1995, vid en tid då båda var presidenter. Det visar när Bill Clinton brister ut i skratt i samband med ett uttalande av Boris Yeltsin. I Sverige sändes inslaget i både en kommersiell kanal och i en public service-kanal. Det är alltså samma inslag som visas, men det tolkas olika. I den kommersiella kanalen tolkades skrattet som utslag av en pinsam och skrämmande situation där världens två ledande politiker skämtar bort presskonferensens tema. Public service-kanalen tolkade situationen som att det var två presidenter som var optimistiska och i toppform. Det som utmärker nyhetsjournalistiken är att reportern väljer ut ett speciellt klipp med stort nyhetsvärde för att skapa snabba, läsbara och otvetydiga inslag. Denna genre av journalistik är förståeligt nog svår att kombinera med en ambition att förklara en komplex kommunikativ situation, menade Wadensjö. Speciellt i det utvalda empiriska materialet som var i behov av översättning mellan tre språk: engelska, ryska och svenska. Dock är översättning mellan olika språk ofta förekommande inom media. Arbetet fokuserar på de lingvistiska symbolerna vilket ofta sker på bekostnad av de ickeverbala uttrycken. I översättnings-/tolkningsarbetet finns därför möjlighet till nya tvärvetenskapliga forskningsprojekt där vår ”embodied action” är i fokus, uppmanade Wadensjö.Istvan Pusztai, lektor i svenska och retorik vid Södertörns högskola, redogjorde i sitt paper, Valuation of Rhetorical actio, för ett pågående forskningsprojekt, ”På väg mot medborgarrollen. En jämförelse av deliberativa skolsamtal i Sverige, Rumänien och Ungern”. Utgångspunkten för projektet är ett intresse för skoldemokrati, och man undersöker klassråd på olika skolstadier i tre länder. Resultaten visar att klassråden på många sätt ter sig som avspeglingar av skolans förmåga att skapa konstruktiva kommunikationsmiljöer. En av de frågor man vill belysa är hur klassrådet samspelar med skolans roll som en arena för medborgarfostran. Pusztai beskriver och tolkar de ickeverbala beteenden som förekommer under klassråden i de olika länderna. I sitt anförande redogjorde han för de olika aspekter som han tagit hänsyn till i sin forskning om actio. Pusztai menar att en analys av retorikens actio kan ske genom att avgränsa en sekvens i de ickeverbala uttrycken, till exempel inledning, utförande och avslutning av en gest. Därefter identifieras sekvensen och dess retoriska värde bestäms utifrån kontextens rådande regler. Slutligen kan man summera till exempel värdet av samtliga signifikanta sekvenser eller värdera en sekvens i förhållande till de samtidiga verbala uttrycken. I detta projekt kommer forskarna att undersöka actio i relation till sociokulturell korrekthet och demokratisk standard. De tänker sig att bedömningen kan utgå från etikettsregler – skrivna, underförstådda och/eller muntliga – samt de program för värdegrunder i demokratiskt umgänge som de olika skolorna föreskriver. De senare kan läsas i offentliga deklarationer som till exempel skolans läroplan. Dessa aspekter undersöks sedan i relation till flera olika ickeverbala uttryck, bland annat kroppsspråk som helhet, dess betydelse i kommunikation med andra samt i relation till språkutvecklingen. Forskningsprojektet avses vara avslutat under våren 2007. Då kommer resultaten av elevernas actio ur ett demokratiskt perspektiv att redovisas.Jag presenterade ett empiriskt material från mitt pågående avhandlingsarbete om retorikens actio. Det empiriska material från en delstudie har utgjorts av föreläsande universitetslärare, och det primära forskningsintresset är att hitta metoder för att undersöka actio och dess betydelse för trovärdigheten i olika retoriska situationer. Syftet med denna delstudie är att fördjupa förståelsen av hur en universitetslärare kan förstärka eller försvaga sin trovärdighet genom actio. I föreläsningssituationen relateras actio i hög grad till det verbala. I relation till talet kan de ickeverbala uttrycken kommunicera och ha flera funktioner som till exempel att upprepa, motsäga, ersätta, komplettera, accentuera och/eller reglera det verbala uttrycket. Kroppen kan även i sig själv ge uttryck för känslor och på sätt vara ordlöst kommunicerande. Vidare är ickeverbala uttryck oerhört kontextberoende både i relation till hur de kan tolkas och beroende på om de tillför talaren trovärdighet eller ej. En gest framförd i ett sammanhang höjer trovärdigheten – i en annan kontext tvärtom. Därför är det viktigt med en noggrann beskrivning av den retoriska situationen. För att kunna tolka trovärdigheten hos en talare har jag valt att se till helheten, att se till alla modaliteter i samverkan så att hela framförandet tolkas.Efter två intensiva och lärorika konferensdagar kunde konferensdeltagarna konstatera att retoriken har mycket att tillföra den ickeverbala kommunikationsteorin. Inom retoriken finns begrepp som belyser funktionen av actio samt placerar actio i ett sammanhang, vilket gör det möjligt att vara med i forskningsarbetet kring en fördjupad förståelse av ickeverbal kommunikation. Jürgen Streeck uppmuntrade deltagarna till fortsatt samarbete och forskning, varpå konferensen avslutades med en diskussion kring det fortsatta arbetet med Nätverk för Ickeverbalt Beteende.1
1 Tidigare har ett tvärvetenskapligt nätverk för forskare inom ickeverbalt beteende och kommunikation initierats. Första sammankomsten tog plats vid Örebro universitet hösten 2004. Nätverket kom till genom ett samarbete mellan Marie Gelang, doktorand i retorik vid Örebro universitet, Andrejs Ozolins, lektor i psykologi vid Växjö universitet och AnnaKarin Magnusson fil.dr i pedagogik vid Stockholms universitet. För den som är intresserad går det bra att mejla till marie.gelang@hum.oru.se.